Intervju med Kay Pollak och Jan Peter Strömgren, eller, en studie i förakt


Dramatiken kring kraven på textade svenska biofilmer pågår alltså för full. Detta är så otroligt viktigt hemskt och katastrofalt. Folk kommer sluta se svensk film på bio. (Och bara se amerikansk, textad?)

Nedan följer den intervju som Sveriges Radio gjorde med Kay Pollak och Jan-Peter Strömgren. Den är transkriberad av Victoria da Silva. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ur Studio ett 12 december 2014:
Svensk film med svensk textning - intervju med Kay Pollak och Jan-Peter Strömgren.

Programledare 1: Om en vecka blir det nya tider på svenska biografer i hela landet.
Alla svenska filmer kommer att textas, precis som utländska.

Programledare 2: Det beror på att diskrimineringslagen skärps så att all film måste vara tillgänglig för personer med nedsatt hörsel. Tidigare har de bara kunnat gå på särskilda visningar.

PG1: Med på telefon har vi Kay Pollak, filmregissör. Välkommen till Studio ett.
Kay Pollak: Tack så mycket.
PG1: Du är känd bland annat för Så som i himmelen. Nu klipper du på en uppföljare till den.
Du ogillar tanken på att all svensk film ska ha text. Varför det?

KP: Jag sitter just nu med ett material som vi har jobbat med Jag ser vilket arbete vi har lagt ner på att få fantastiska scener, vackra scener med mycket starka känslor. Det är välkomponerade bilder. Ska då folk bli tvingade att läsa texten och få sin känsla och upplevelse förminskad? Man läser ju alltid texten omedvetet, vare sig man vill eller inte. Man får en sämre upplevelse och det är inte bra.

PG1: Hur vet du att upplevelsen blir sämre?
KP: Det är bara att titta på sig själv. Jag kan engelska ganska bra, men jag läser alltid texten lika förbaskat.
PG1: Vad missar du då?
KP: Energi går åt till att läsa texten och jag får en sämre upplevelse. Jag är inte 100 % närvarande på filmens upplevelse. Det går åt en del energi på nedre delen av duken för att läsa texten.

PG2: Menar du att vi aldrig får den riktigt stora upplevelsen av film som inte är på vårt eget språk?
KP: Inte den starkaste upplevelsen som jag kan få.

PG 1: Här i studion finns också Jan-Peter Strömberg, förbundsordförande i Hörselskadades riksförbund. Det här är ett viktigt beslut för er. Förklara.

Jan-Peter Strömgen: För det första har vi kämpat för det här i många år. För en stor grupp människor är textningen helt avgörande om man ska få uppleva film som Kay Pollak pratar om.
Enligt ditt resonemang är det en stor grupp människor som inte kan uppleva film bara för att man inte textar. Jag förstår inte resonemanget. Det bygger på en konstig människosyn, att det är bara en viss grupp som ska se.

KP: Jag vill inte på något sätt diskriminera en minoritet. Men menar du Låt oss ta ett exempel. Skulle all klassisk musik på P2, Mozart och Beethovenja, många kan ju inte höra bastoner  Ska då all klassisk musik mixas om där man höjer upp bastonerna? Samtidigt får då alla andra en förvrängd upplevelse av Mozart. Det är inte rimligt. Eller ska alla böcker tryckas med stor stil bara för att det finns folk som inte kan läsa liten stil? Jag förstår det inte. Jag måste också säga (ett slags hånskrattande hörs i bakgrunden) att det är typiskt svenskt. Ingen ska få uteslutas. Det är en fantastisk tanke. Men man måste inte förstöra upplevelsen på en film för alla människor bara för att det finns några som inte hör så bra. SF har ju många biografer i Stockholm, låt en biograf få en textad version. Det är ju hur lätt som helst att ordna.

JPS: Det går att ordna på det andra sättet också, att det kan finnas en biograf som har en otextad version så kan alla andra som jag tror Med en film vill man väl nå så många som möjligt?

KP: Det vill man. Men publiken betalar ju pengar för att få en bra historia och en stark upplevelse. Det betalar man för
JPS: Vad har du för belägg för det? Om man skulle summera ihop det från ett kommersiellt perspektiv så tror jag inte att du förlorar biobesökare på att du har textning. Du kommer att få betydligt fler som tittar.
KP: Det är en intressant tanke. De som äger biografen är en kommersiell bransch. De förstår inte sitt eget bästa. De kommer att förlora en massa svensk publik. För folk kommer inte att gå på bio och få sin bioupplevelse förstörd. Man kommer att vänta tills filmen kommer på DVD. Då kan man få en riktigt upplevelse.
PG 2: Kay Pollak och Jan-Peter Stömberg, stanna kvar, vi ska lyssna på några röster. Vår reporter Helena Sällström har frågat några göteborgare vad de tycker om svenska textade filmer.

Person 1: Det skulle vara jättebra med text på svenska
Reporter:  Varför då?
Person 1: För jag som är utländsk fattar inte alla ord och kan inte hänga med i allt. Men om man kollar på texten kan man hänga med till hundra procent, tycker jag.

Reporter: Hör du bra eller hör du dåligt?
Person 2: Jag hör bra på det örat, men det andra har jag fördärvat på jobbet.
Reporter: All svensk film ska textas, vad tycker du om det?
Person 2: Det är mycket bra. Jag har inte varit på bio på 25 år Eller 30 år.
Reporter: Skulle det vara en bra sak med text på bio? Att man kan se den om man hör dåligt?
Person 2: Ja, det kan också vara bra.

Person 3: Jag hörde om det där. Jag hörde att man kunde göra vissa föreställningar otextade, att man väljer det. Det tyckte jag var bra. Jag vill helst inte ha text Men det är klart att alla ska kunna förstå.
Reporter: Om det bara är ett par föreställningar där det inte är text, skulle du aktivt kunna välja dem?
Person 3: Ja, precis. Det finns så många biografer, i alla fall här i Göteborg.
Reporter: När du tittar på film, tycker du att texten stör då?
Person 3: Ja, det tycker jag. Jag läser sakta. Plus att om det är på svenska så läser jag texten fast jag förstår och det är störande.

PGM 1: Vi hörde några röster från Göteborg. Kay Pollak, den sista, Lina Karlsson, hon håller med dig. Men den första, Aladje Correa, han sa att han skulle gå på fler filmer. Tänk om fler går på dina filmer om de textas?
KP: Ja, den möjligheten är jättebra, att möjligheten finns. Det talar jag för. Att det finns en sån möjlighet. Det är ju lätt ordnat.
PG 1: Fler kanske förstår nyanserna?
KP: Ja, det är också möjligt om den är textad. Det håller jag med om. Men alla måste inte vara textade.
PG 1: Jan-Peter Strömberg, kan du förstå de som tycker att textremsan stjäl energi?
JPS: Nej, jag inte förstå det utifrån att det här är kultur för stora grupper.
Här pratar vi om 1,4 miljoner svenskar som själva uppger att de har problem att höra. Vi hörde om invandrargrupper. Det är stora grupper. Jag är fullständigt övertygad om att de inte går på bio idag. För det är ingen idé att gå.
PGM 1: Har du belägg för det?
JPS: Ja, det har jag. Alla våra medlemmar till exempel. Vi har 30 000 medlemmar och det är 1,4 miljoner där ute som uppger att de har problem med hörseln. Det här är en jättegrej. Vi har blivit nedringda idag med sms och annat där man tycker att det här är glädjande och positivt. Nu kan man äntligen konsumera svensk bio.

PGM 2: Kay Pollak, kan du förstå att du retar upp väldigt många som lyssnar på det här? De som verkligen har tänkt: Nu kan jag äntligen gå på bio. Nu kan jag uppfatta nyanserna i den.
KP: (skrattar lite) Jag tror säkert att jag retar upp många. Det har redan kommit sms. Det har jag inte hunnit läsa. (hånskrattar lite) Men jag talar inte för att all Att de inte ska få möjligheten. Jag talar för att möjligheten ska finnas och det är faktiskt en minoritet och därför ska möjligheten finnas. Det är självklart. Men all svensk filmdet är inte möjligt.

PGM 1: Filminstitutets vd Anna Serner tyckte att man skulle satsa på hörselslingor istället.
KP: Ja, den tekniken finns och är helt färdig
JPS: Det är kompletterande teknik. Ingenting kan slå textningen när det gäller att nå stora grupper med behovet att förstå vad som sägs. Sen vet ju du Kay, att det är sämre ljud. Man är slarvigare med uttal och annat i film. Det kanske är just det här konstnärliga uttrycket man vill få fram. Men det skapar problem för större grupper att förstå utan text.
KP: Det sista håller jag med om. Jag upplever att svensk film är väldigt slarvig när det gäller dialogen. Jämför med amerikansk film så är nästan all dialog eftersynkad. Den är tydlig och klar och man hör alltid vad de amerikanska skådespelarna säger. Det är ett kommersiellt medium och det har de vetat om. Därför ska svensk film skärpa sig när det gäller hur man talar.

PGM 2: Skulle det räcka, Jan-Peter Strömgren? Om skådespelarna skärpte sig och talade tydligare?
JPS: Nej, men gruppen som behöver textning är större tack vare det dåliga ljudet.

PGM 2: Kay Pollak, du sitter och klipper din nya film nu. Och det här beslutet, nu vet du att många som ska se den på svenska biografer kommer att se den med svensk text. Påverkar det dig på nåt sätt i ditt filmskapande?
KP: Nej, det kan det inte göra. Vi arbetar med att upplevelsen ska bli det den blir.

PGM 1: Men det är ett faktum, du får textremsan. Det måste du väl hantera på nåt sätt?
KP: Det vet jag inte hur jag ska hantera. Det tänker jag inte det minsta på. Jag tänker självklart på att varje replik ska höras tydligt. Det är jag väldigt noga med. Men jag bävar för att människor ska behöva sitta och läsa en text omedvetet där nere när det är väldigt starka känslor. För det kommer det att bli i uppföljaren till Så som i himmelen
.
PGM 1: Skulle du lägga färre viktiga saker i nedre delen av filmrutan?
KP: Nej, det är redan filmat så det kan jag inte ändra på.
PGM 2: Jan-Peter Strömgren, du har fått många positiva reaktioner. Men kan du tänka dig att många faktiskt kommer att bli irriterade: Jaha, nu ska jag behöva titta på en textremsa när jag går på bio. Jag har ingen valmöjlighet.
JPS: Jag måste få kommentera att när ljudet kom till filmen så var det en väldig upprörd stämning bland filmspecialister för att man skulle förstöra bilden med ljudet. Men jag tror ingen tänker på att ta bort ljudet idag.
PGM 2: Vad säger du om den jämförelsen, Kay Pollak?
KP: Jajag tror inte på den jämförelsen. Jag har sett mina egna filmer i Tyskland. Där dubbas ju all film. Där är man mån om att publiken ska få en upplevelse utan att man får en textremsa. Mina filmer är en fantastisk upplevelse för de har så skickliga skådespelare. All text är mycket tydlig på tyska.
PGM 2: Vi säger tack till Kay Pollak, filmregissör och Jan-Peter Strömgren från Hörselskadades riksförbund.

Öppet brev till Staffan Lindberg

Hej!

Anna heter jag och jag växte upp i det här landet som vi kallar Sverige. En sak som jag har märkt när jag vuxit upp är att jag har missat väldigt mycket av den svenska kultur som mina vänner refererar till. Svensk film.Jag tycker om kultur, och jag tycker om film. Jag älskar att gå på bio även om det blir alldeles för sällan.

Du uttrycker i en intervju med Sveriges Radio hur synd det är om er som måste texta alla era filmer nu. Jag kan således inte hålla mig från att skriva detta öppna brev.

Jag hör inte på samma sätt som du. Därför tycker du det är okej att särbehandla mig?

Jag kan inte inte gå och se svenska filmer på bio på samma villkor som dig. Jag måste hitta de visningarna som eventuellt är textade, synka detta med mina vänner och kanske kommer vi iväg på bio om det finns någon tid som passar.
När SF efter många år tar tag i problemet och kräver att alla svenska filmer är textade då gråter ni? Samtidigt som vi jublar. Äntligen. En särlösning mindre i samhället. Ett steg på vägen till ett samhälle där alla kan ta del av kulturen på lika villkor,

Men det är visst alldeles katastrofalt hemskt för dig att vi alla ska kunna ta del av det du gör på lika villkor?!

"– Skämten går att läsa i förväg och om de inte ens kanske är riktigt återgivna så säger det sig självt, det gynnar inte filmen." Staffan Lindberg

Jag kan tala om för dig att skämt som en inte hör är jäkligt tråkiga. Det är till och med så att hela poängen går förlorad. När hela biosalongen skrattar, och man sitter där och viskar till sin kompis "vad sa de, vad sa de?" Och kompisen berättar "jo men typ såhär". Ska man sitta där själv då, och fnissa lite i biomörkret. När filmen redan har gått vidare?

Jag går aldrig på svensk film på bio. Sist var nog med familjen. När jag var barn. Min bror skrattade så han höll på ramla ur stolen. Jag tittade på. Och det verkar som om du tycker att det ska vara så. Att den svenska kulturen inte är för mig. Att det ska vara särlösningar som gäller.

Ska vi införa särskilda dagar för kvinnor att gå på bio? Särskilda visningar för roshåriga? Särskilda visningar för långa?

"– Jag var väldigt frustrerad när jag såg den textad. Det kändes inte som den filmen jag hade gjort." Staffan Lindberg

Men ta lite ansvar då?!

Inkludera textningen i det konstnärliga arbetet? Se till att det blir snyggt, att det blir rätt synkning. Att orden kommer i rätt ordning.  Ta ansvar för ert verk.

Men jag måste tacka. Nu vet jag vilken film jag inte kommer gå och se när det väl blir öppet för mig att gå på bio på samma villkor som alla andra.

Med vänliga hälsningar
Anna Kain Wyatt

Citaten är hämtade från den här artikeln på Sveriges Radio.


Pärlade julkort

Idag var jag hemma under tiden det var en gnutta dagsljus, så jag passade på att fotografera årets julkortspyssel. Eftersom jag är helt inne på pärlplattor så blev det pärlor även på julkorten.












Det långsamma livet

Eller pyssellivet kanske?

Snarare drömmen om pyssellivet.

Som alltid när jag får lite tid över så tänker jag storslagna planer om vad jag ska göra med all min tid. Eftersom jag inte har något jobb ska jag istället, träna, pyssla, baka, läsa och vara fantastiskt utvilad jämt och ständigt är tanken.

Alltså, TV-serier är ju livet. Netflix gör mig lycklig. Jag spenderar just nu mina dagar med Doctor Who. Och har väl börjat landa i att kunna ta det lugnt. Då blir det plötsligt så att lusten för att pyssla och läsa ökar, när jag inte planerar in det. När det bara blir spontant.

Att vara arbetslös för mig är nog lite som att vara tonåring. Jag läser sent in på natten och sover 14 timmar i sträck.

För några dagar sen pysslade jag ihop ett gäng kort i alla fall!




Balansen

Förra veckan tränade jag massvis, igår tränade jag massvis. Och idag ska jag träna, men inte lika mycket som jag hade planerat. Jag skippar ett av två planerade pass. För jag har inte lust. Det är ett mål, och en vision, och det är därför jag skriver om det här på bloggen. Om träningen inte känns lustfylld är det inte min träning. Jag kommer aldrig bli sjukt stark och allmänt awesome om jag inte har kul på vägen.

Förra veckan inledde jag ett 6 veckor långt träningsprogram. I det ingår styrketräning måndag- fredag. Passet tar ca en timme att genomföra och är oftast ganska lagom jobbigt. Mitt ursprungsmål var att jag skulle se till att göra alla dessa pass, oavsett om jag har annan träning eller inte.

Det känns som om hela mitt liv kretsar kring träning nu, träning och roller derby. Det är kul, jag är pepp och jag märker resultat, jag har blivit starkare på banan.

Men också därför måste jag tillåta mig att pausa, skjuta upp träningspasset en dag och bara sitta i soffan, dricka kaffe och spela.

Okej, jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget, men kanske lite jobba på att bekräfta för mig själv att jag gör rätt, att jag prioriterar rätt och att vila är minst lika viktigt som träning. Balansen, alltid sträva efter en balans.

Cable Squats

Jag älskar squats, roller derby träningen har gett mig generöst med benmuskler och jag märker snabbt resultat och kan öka i vikt när jag gör squats regelbundet. Den här veckan har jag påbörjat ett 6 veckors träningsprogram för att bli mer vältränad och starkare.

Det programmet jag har hittat har jag valt framförallt på grund av två orsaker:

- Det är en rimlig mängd träning
- Det är många nya övningar som jag inte prövat förut.

Eftersom jag inte har några fördjupade kunskaper om gymmande så fastnar jag lätt i att göra de övningarna jag kan, och framförallt fastnar jag i att använda maskinerna istället för lösa vikter. Jag har börjat skriva upp vilka vikter jag klarar för att ständigt kunna utmana mig själv och höja.

Av gårdagens övningar var cable squats min absoluta favorit. Nedan finns en video för den som är nyfiken. Jag brukar surfa runt och kolla ett gäng olika videos/instruktioner (oftast med ljudet av) för att se vad en ska tänka på. Viktigt att tänka på är att spänna core-musklerna!

Squat away!


                

Ugglor och muffins


Sommaren börjar så smått närma sig sitt slut och här sitter jag och befinner mig i ett nytt stadium av mitt liv. Jag är arbetslös. Jag är arbetssökande. Jag är nyutexaminerad. Jag längtar efter att ha något att göra.

Igår kom jag tillbaka från semestern och nu ska jag vara hemma i det som jag ska försöka skapa mig en vardag i. Förhoppningsvis går det fort tills jag har ett jobb, men det är ändå här jag sitter nu. Med alldeles för mycket tid och inget att göra. 

Jag har två planer, träna och pyssla. Pysslandet har kommit lite i skymundan den senaste tiden, men idag var jag pepp igen och pillade ihop ett litet kort. Jag menar, finns det någon bättre kombo än ugglor och muffins?


Har funderat mycket på hur en gör för att sälja hantverk, önskar mig ett forum och personer att sälja tillsammans med. Vore nog så enormt mycket enklare än att sälja på egen hand.

Semesterfunderingar

Den här sommaren är en mellansommar, mellan livet som ideellt aktiv och inte. Mellan livet som student och livet som arbetssökande. Mellan att göra saker för andra och att göra saker för mig själv. Att avsluta mycket av det jag spenderat de senaste åren med att göra lämnar en tid att fundera, drömma och planera.

Just nu är jag på Lofoten med familjen, vi åker långa turer med bilen och tittar på vackra saker. Jag fotar så gott det går genom fönstret på bilen. Trots att det är omöjligt att återge hur vacker det faktiskt är med en simpel bild så tröttnar jag inte på utmaningen att försöka.

Här kommer lite från dagens skörd:







Har för korta armar för att ta en selfie med systemkameran. Fail osv, men glad bild!


Vegan på semestern

Avslutade aldrig min uppdatering angående min veganska provmånad. Men, kortfattad kan vi säga att månaden ändrade mina matvanor radikalt, men jag är inte vegan. Ibland festar jag loss med en halloumiburgare eller några gifflar. Det känns bra, jag har minskat mitt intag av animalier radikalt. Från att göra av med flera liter mjölk i veckan till att aldrig köpa komjölk. Rismjölk är min favorit bland alternativen, och det fungerar bra till det mesta!

Förra veckan var jag på Gotland, och där hade jag väldig tur med maten. Hittade två olika veganska burgare :)

På Hammer bar i Visby finns ett veganskt alternativ i menys, så gott!!


På Fiket i Burgsvik fanns en vegetarisk burgare på menyn, som visade sig vara vegansk om såsen togs bort. Även den mycket god!


På Holmhällar pensionat såg de lite oroliga ut när jag bad om sallad utan både fetaost och salami, men fick denna enorma tallrik. Mycket gott och jag blev helt klart mätt!


Annars åt vi mest på vårt lilla vandrarhem, grillade och gjorde egna grytor. Då är det ju fantastiskt lätt att göra det veganskt.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...